Hjälp oss att hjälpa!

 

Efter 15 timmars resande anländer vi till Kilimanjaro Airport. Vid bagagebandet får vi stå länge, Rolands väska är borta och med den 70 st glasögon i bästa styrkorna.

Kan avslöja att det blev mycket administrativt jobb under veckan pga detta.

I tullen stoppar de oss och frågar vad vi har i den kvarvarande väskan. Dyra optiska instrument och 70st glasögon var svaret. Det blev att öppna väskan, visa allt och informera om vad vi skulle göra.

Han var på gott humör så vi kom igenom.

 

 

Vi åkte ut kl 0900 på otroligt dammiga vägar till byn Engalaoni för att möta 1200 skolbarn och 5 lärare! Ganska stora klasser. Vi testade inte synen på alla. Lärarna hade gallrat ut de som hade problem. Det var ca 70st.

När vi kom fram packade vi ur bilen och ställde i ordning stolar och bord i ett klassrum.

 

Det starkaste intrycket från dagen var en kille som aldrig haft glasögon och hade en styrka på -10,00. Han var mycket tystlåten och tillbakadragen, inte konstigt om man bara kan se skarpt 10cm ut från ögonen. Dessa glasögon måste vi tillverka här i Sverige och skicka ned till Tanzania.

Flera andra kunde vi hjälpa direkt. De sken som solar när de fick synen tillbaka.

Efteråt blev vi bjudna på middag i ordförandens hydda. Lite lågt i taket och en mycket välkokt höna och potatis.

 

 

Nästa dag var det mycket kontakt med flygbolaget och jakt efter väskan.

 

 

Nästa by var Nadosoit. Mycket barn här också. En del ville ha glasögon och försökte fejka ett synfel men det går inte att lura en optiker så de dröp iväg med svansen mellan benen.

Här var det också flera som inte hade sett bra på länge. En 17 årig flicka hade -4,0, då ser man 25cm ut innan det blir suddigt. Hon blev överlycklig för glasögonen som passade henne perfekt.

Även här blev vi bjudna på lunch. Mycket välkokt höna, ris och potatis.

 

 

Fortsättning följer...

 

Vill du stödja arbetet i Tanzania, besök http://www.hopeforchildren.se/

 

Här kan du se några bilder från resan.  Klicka här